.....som bara hander manniskor i tidningar, sa overkligt men anda verkligt... Har nu hant en bekant till mig. Hon och Nina var basta vanner i yngre dagar och jag festade med bada tva. Loo. Lilla starka Loo. Sa som jag kommer ihag vara pratstunder pa bussen pa vag till grottan eller natt annat hak. Du har satt sadan pragel pa mig, redan da. Du har alltid haft sadan skinn pa nasan och alltid varit oradd for att sta pa dig. Jag tanker pa dig och foljer med sorg har i Amerika. Jag hoppas du gor en mormor. Du maste gora en mormor! Det far ju inte handa liksom. Du far inte ga bort! Du ar en sadan bra forebild som inger hopp for alla. Loo! Jag ar jatteledsen har borta.. Jag oroar mig. Jag bryr mig. Det gor sa ont i hjartat. Lilla Loo. Och lilla Alexander. Vad ska handa nu? och lilla Nina.. [forlat for alla "lilla", det ar mitt satt att uttrycka mig.. mitt satt att saga att du ar alskad, att du/ni inte far spricka. aldrig!]
Loos blogg har!