Monday, May 24, 2010


Jag har kampat med trotthet som kommer svallande over mig de senaste tva veckorna. Och ocksa blaa dagar. Det ar lite som att jag inte kanner igen mig sjalv langre, den odmjuka Minna, vart tog hon vagen? Mina nerver ar sa tunna sedan missfallet att jag har blivit riktigt irriterad pa min alskling. For hon vill inte lyssna pa nagot som inte ar vad hon vill. [Oftast hander detta bara nar hon ar trotter, oftast ar hon snall och lyssnar snallt.] Ibland maste hon vanta och lara sig det, men hur forklarar man det till en oforstaende tva aring? Hon ar det underbaraste jag har. Jag ar en bra mamma, det vet jag. Men sedan missfallet har jag haft nagra dagar da jag absolut inte matt mitt basta. Och jag har forsokt ga pa som vanligt, som att det var ingenting som egentligen hande. Sa som jag alltid gjort.. Man kan val latsas ha det bra liksom? Men det ar sa svart att inte forsoka ga an som alla andra dagar, for man maste ju fortsatta ta ett steg framat och inte bakat.

Sedan ar det dar med vanner. Det ar sa sjuhelvetes svart att traffa nytt folk har om man ej ar framat och modig av sig. De pa jobbet ar urholkade dramaqueens som jag inte bryr mig sa mycket om. Forutom Rosie, Rosie ar en fin sjal vars hjarta ar stort och givande. Hon ar en san man inte kan tycka illa om. Hon ger och ger och ger sa mycket och lagar den absoluta bastaste indiska maten. Mums!

Men jag tror nog att jag kunde behova komma hem och trampa pa min mark snart igen. Det vore dags och skont att traffa familj och vanner igen. Det skulle gora mig gott och lyfta mitt sjal.

Vilken tur att det ar mindre an en manad kvar tills Maja och Kimmo kommer. Och lilla Niklas. Det kommer nog gora mig gott!

*

Friday, May 7, 2010

Utom kroppen Upplevelse?

Jag har ledsna nyheter. Jag har fatt missfall. Och allt gick tokigt saklart. Jag har haft sma blodningar sen en vecka tillbaka, inget av dem allvarliga. Som jatte latt mens. Natten till torsdagen sa hade jag en handelse da en massa blod forsade ur mej men atergick till latt mens. I torsdags morse sa ringde jag lakaren och berattade vad som forsigick och hon tyckte jag kunde vanta till fredag morgon da jag ej hade ont och inte blodde for kraftigt. Sa ja, jag gick till jobbet. Vid 5 tiden igar sa gick jag for att kissa pa toaletten och forst var det som vanligt och sedan blev det kraftigare. Jag och Josh akte hem. Det slappte och var latt mens igen. Sen medans jag tittade pa tv sa borjade det helt oanat och det forsade sa mycket. Jag blodde ner soffan lite. Jag sprang till toaletten och satt dar medans det kom ut. Jag ringde Josh som gick ivag for att fiska men var nara. Sedan ringde jag Joshs farmor och hon tyckte jag skulle aka in till sjukhuset eftersom det var kraftigare da. Hon har forlost manga barn med sitt jobb nar hon jobbade.
Jag satt val dar pa toan ett tag och Josh kom in. Forst var allt okej, han forsokte fa mej opp sa vi kunde aka men jag kunde inte. Han tog telefonen och gick till koket, da borjade jag ma illa. Jag borjade bli yr och jag driftade bort. Jag minns nagot om 31 och Leia och n ej nej nej... men jag var borta. Josh trodde jag var dod for sisadar 5-10 sek, han la mej ner pa ett av vara tacken tills ambulansen kom.
Kom till sjukhuset, 30 min senare. Folk fragade samma saker. Jag hade ont. Jag var pissigt arg pa att de inte kom till saken och att allt bara fordrojdes. Jag var i varkar. Kroppen stotte bort allt. Kom massor av blodklumpar. Jag var i smarta och i shock. De gjorde ultraljud och fyllde blasan med vatten och fan sa ont det dar var! Sedan en inuti och det var battre. Fick smartlindring men de holl sig inte forevigt. Nan timme senare sovde dem ner mig och skrapade bort allt. Nagot dem kallar for DNS har. Jag vaknade opp en timme senare och sedan rullades jag in pa mitt rum.

De sa att jag forlorade halva mitt blod. Jag fick tva pasar blod. Har jarnbrist och far jarntabletter, bygger opp blodet igen. Far ej ga tillbaka till jobbet forrans den 17de.

Puh.

Nu maste jag lagga mej ner och vila.

Sunday, May 2, 2010